a little bit of this and a little bit of that

På lördag ska vi på försenat hallowen party, ska bli kul även om jag helt klart kommer att vara den enda som är nykter. Men jag har kommit på att det här med att var nykter är helt klart underskattat. Jätte trevligt, billigt och framförallt mycket skönt dagen efter. Men vad ska jag klä ut mig till?????

Nu ska jag ut och äta tapas med min underbara Jessica, och berätta nyheten!

Har haft en riktig lång och stressig en och en halv vecka med allt från en stor tenta till jobb och slutligen alla graviditets symtom som finns att få! Jag som trodde att jag kommit lätt undan med endast ett lite lätt illamående på kvällarna, och behov av lite extra sömn. Ha, vilket skämt. Sedan i onsdags har jag gått omkring och varit konstant sådär riktigt bakis då man mår illa, ha hjärtklappning och känner sig riktigt yr, har ni aldrig varit det,så sjösjuk då! Sedan har jag behövt sova elva timmar per natt, och helst allt från en halv timme till två och en halv på eftermiddagen. Jag dricker inte kaffe längre! Det betyder att det är något allvarligt fel! Så summan av kardemumman är att det inte alls lyser om mig, jag har finnar, mörka ringar under ögonen och lite grönaktigt ton i huden! Jag är så klart (!!!) jätte lycklig!!! Men den som sa att det var fantastiskt att vara gravid ljög! Mitt stora hopp ligger runt vecka 14-15 då det sägs att harmonin ska komma. Längtar! För jag har mer hormoner än vad som någonsin skulle behövas på en ganska blödig och temperamentsfull flicka. Så nu ska jag och mina enorma bröst, lite för dallriga mage, finniga kropp, och alldeles alldeles förtjusande lilla bebis i magen, göra det bästa av den här dagen.

♥

Jag tycker att det är ganska mysigt med höst rusket nu faktiskt. Det är konstigt hur väl man anpassar sig. Under sommaren får jag ångest av att bara tänka på höst, regn och mörker men när det väl är här så gör det inte all så mycket faktiskt. Det börjar även närma sig jul. I år är vi med min familj och det ska bli mycket härligt. Skönt att inte direkt behöva åka någon stans och bara vara. Snart ska vi ta oss ut till IKEA för att köpa julpynt eftersom allt mitt, N har inget, står längst in i källaren. Prioriterar att lägga min tid på annat.  Jag julpyntar alltid första advent. Jag har hittat jätte fina adventsljusstakar, alltså sådan man tänder riktiga ljus i på "årstiderna" på drottninggatan. EN fantastisk affär, gå dit bums, om ni gillar stämningsfulla saker. Det är i alla fall mer en bricka med 4 tjocka ljus och silver (bly/järn?) siffror som man färster på ljusen. Ska ta bild när jag investerat.

Ha ha, nu är det ju så att det är jobbhelg för min del så det blir inte så värst mycket helg eller fredag. Däremot så är det så att då jag jobbat mina tre dagar är jag alltid glad eftersom jag vet att det är två veckor kvar tills nästa jobb helg. Funkar faktiskt att tänka så. Känns väldigt konstigt att kanske bara jobba där i sju månader till, sedan säger jag upp mig. Först blir det mammaledighet och sedan till januari ska jag börja jobba på riktigt, med mitt riktiga yrke. Det är i alla fall planen, sen kanske jag vill vara mammaledig längre, vem vet. Det känns dock konstigt men på samma sätt så fantastiskt skönt att lämna det extra jobb jag har idag, jag har jobbat där i snart sju år. Det har varit ett perfekt extra jobb då OB timmar verkligen betalar. Men jag kommer inte gråta då jag säger tack och adjö.

I skrivande stund sitter jag och beundrar min fantastiska förlovningsring. Det är så fin och att vi bestämde oss för att investera lite mer i dessa känns verkligen bra. Jag är glad att jag och N valt att vara med varandra för evigt och jag är glad att vi ska få ett kärleksbarn. Det är det som är det viktiga och det är det som räknas.

sitter jag i sängen och försöker organisera anteckningar och tenta frågor. Det blev en lätt fördröjning då jag spenderade minst två timmar på att försöka få ut våra förlovningsringar som skickat med REK men inte med mitt namn. Jag hade fullmakt och allt och tillslut såg det ut att lösa sig då jag kom ner dit andra gången men i sista stund blev något fel. Så hormonbomb som jag är gick jag gråtandes därifrån. Ja ja N hämtar ut dem i kväll så egentligen var det inte så farligt, men jag ville ha dem nu nu nu. Samt att jag tyckte att de var så tramsiga både på utlämningstället och posten att jag blev som ett trotsigt barn.

Dagens positiva är då jag går igenom tentafrågorna så känns de allra flesta faktiskt ganska ok. Har en andra massa studie relaterade saker att anordna med men det blir en annan dag. 

Berättade för min far idag att han ska bli morfar, han tyckte det var rätt ok även om han gärna hade sett mig jobba lite efter min examen först. Detta var en positiv respons från honom så jag är glad!

Känner  mig inte speciellt gravid. Den första bubblan har spruckit och nu väntar jag bara på barnmorske besöket. N har nog lite svårare att fatta det. Då jag säger att jag är/ska bli mamma tänker han jaha kul för dig, sedan inser han att det är ju han som är pappan och då blir allt overkligt. Detta har liksom redan sjunkit in i mig så nu känns det inte så konstigt. Även om det känns som det är lite av ett stiltje just nu så är jag självklart fantastiskt lycklig och tacksam att min lilla klump fortfarande verkar frodas. 

Eftersom jag inte är så långt gången än så finns det självklart en viss oro där. Mycket kan hända under de första tolv veckorna. Men mycket kan hända under hela graviditeten och under hela barnets liv, så jag försöker verkligen att njuta av det som är nu och se ljust på det som kommer. Jag försöker inte att oroa mig för mycket eftersom detta inte hjälper någon. Jag mår inte bättre av att oroa mig och en olycka kommer inte hända mer för att jag inte drömmer och planerar. Ibland får jag ont i magen, vilket tydligen är rätt vanligt, och ibland känns det som om min mens har kommit. Men än så länge fungerar allt som det ska och tro mig det känns i hela kroppen att det är ett litet frö som tar energi. 

Tog en lång härlig promenad i solen. En av fördelarna med att studera. En av nackdelarna är att man aldrig är ledig. Dock är jag sååå glad att jag inte behöver gå upp halv sju på morgonen nu när jag är extra trött. 

Nu ska jag bli lite kontinuelig vad gäller varifrån jag tar min information om Klumpen och hans/hennes utveckling. Så från och med nu kommer informationen från www.minbebis.com.

Denna söta lilla sak fick jag av N. Det blev jag väldigt glad för. Jag kan ta mig ut på en powewalk (även om det flåsas lite mer just nu faktiskt) med denna lilla söta och en massa bra musik i öronen. Jag ska föresten köpa en pilatesboll för att göra mag och ryggövningar, tror att det är bra inför förlossning. Den kommer nog inte fungera när magen är stor men ett par tre månader till tror jag att det går bra. 

av att läsa en massa på internet, om hur man blir med barn, vad som händer under vecka 1, 2, 100... osv. Jag tycker att det är jätte roligt att läsa och vara insatt och påläst men det finns en risk med detta. Tex står det; graviditets tecken är ditten och datten. Tro mig de månader som jag och min man försökte aktivt hade jag alla dessa symtom SAMTIDIGT, HELA TIDEN. Jag har så många månader inbillat mig att jag haft ett litet knyte där inne, även då grav. testet (det 5:e samma vecka) visar ICKE. Detta har gjort ont men jag gick snabbt vidare, mest för att spara mig själv smärtan. Nu anpassade jag inte mitt liv efter att bli gravid men det var det enda jag tänkte på ett tag. Tillslut bestämde jag mig för att nu får det vara nog. Kommer det så kommer det. Sedan började jag och min man (på olika håll) fundera på äktenskap, jag tänkte då att om han friar till mig är det just bröllopet och äktenskapet som vi ska fokusera på. Bebisverkstaden skulle då med andra ord vara stängd. Detta hanns aldrig med eftersom han friade till mig då jag var gravid (utan att vi visste). Jag hann smått bli en bridezilla för att hastigt bli en mamma. Kanske var detta ögonblick och denna månad inte den mest idealiska MEN det var den månaden det var meningen att det skulle bli. Saken hör till att vi denna månad enbart körde en endaste liten kortis (av olika anledningar) och det blev en klump. Det krävdes en endaste gång även om det inte var första gången. Jag är så tacksam för detta. Och jag vet att det finns många där ute som tänker, når blir det min tur. Den kommer vare sig det tar en månad eller tolv, så kommer den. Och jag lovar att känslan kommer att vara lika stark hur lätt eller svårt det än går, detta är något helt overkligt och samtidigt fantastiskt!  Jag tänkte många gånger på hur jag skulle berätta för min fästman, mamma, lillebror, vänner. Jag hade en idé att överaska, skriva en lapp, köpa en present med världens bästa mormor etc. Inget av detta hände, allt har skett helt spontant och de gånger de inte gjort det har jag varit mycket nervös för att berätta. Så inget blir som man har tänkt sig, men vet ni det gör inget! Man kan inte heller förutse människors reaktion, de som jag har trott skall reagera på ett visst sätt har reagerat helt annorlunda. Jag berättade för min arbetskollega igår dels för att jag ville och dels för att hon kan hjälpa mig med tunga lyft och liknande. Hon blev sp glad! Gav mig den längsta kramen och de bästa grattisarna. Det hade jag aldrig trott!

     Så kort sagt kan jag sammanfatta denna morgons tankar med att det blir aldrig som man tänkt sig men det löser sig oftast till det bästa och om inte får man göra det som krävs för att finna en annan väg.

Lycka till alla där ute med barn eller med önskan om barn! (och alla andra med önskan om något)

Jag och min fästman pratade om det här med illamående. Lite olika saker man kan göra för att underlätta, åksjuke armband, tabletter, akupunktur etc. Jag förstår att det måste vara helt hemskt för de som ligger och kräks hela dagarna. Men som jag har det just nu är det på något obehagligt sätt lite skönt därför att man vet att det faktiskt finns något där inne. Lite på samma sätt som de ömmande brösten. 

Jag har kommit på mig själv att längta så himla mycket, tills det har gått 12 veckor, tills det börjar synas, tills vi får planera hemkomsten, vagn köp jag "you name it". MEN jag ska verkligen försöka tänka på att njuta av idag och det som händer just nu, därför att detta är något så helt unikt och nytt. Så... dagens: Uppskatta nu!

Föresten heter han/hon för tillfället KLUMPEN tills vi kommit på ett bättre namn. 

Senare har jag bestämt att gå på gravid yoga och vattengympa. Jag sätter höga mål att bli en latte/curling mamma ;)