a little bit of this and a little bit of that

av att läsa en massa på internet, om hur man blir med barn, vad som händer under vecka 1, 2, 100... osv. Jag tycker att det är jätte roligt att läsa och vara insatt och påläst men det finns en risk med detta. Tex står det; graviditets tecken är ditten och datten. Tro mig de månader som jag och min man försökte aktivt hade jag alla dessa symtom SAMTIDIGT, HELA TIDEN. Jag har så många månader inbillat mig att jag haft ett litet knyte där inne, även då grav. testet (det 5:e samma vecka) visar ICKE. Detta har gjort ont men jag gick snabbt vidare, mest för att spara mig själv smärtan. Nu anpassade jag inte mitt liv efter att bli gravid men det var det enda jag tänkte på ett tag. Tillslut bestämde jag mig för att nu får det vara nog. Kommer det så kommer det. Sedan började jag och min man (på olika håll) fundera på äktenskap, jag tänkte då att om han friar till mig är det just bröllopet och äktenskapet som vi ska fokusera på. Bebisverkstaden skulle då med andra ord vara stängd. Detta hanns aldrig med eftersom han friade till mig då jag var gravid (utan att vi visste). Jag hann smått bli en bridezilla för att hastigt bli en mamma. Kanske var detta ögonblick och denna månad inte den mest idealiska MEN det var den månaden det var meningen att det skulle bli. Saken hör till att vi denna månad enbart körde en endaste liten kortis (av olika anledningar) och det blev en klump. Det krävdes en endaste gång även om det inte var första gången. Jag är så tacksam för detta. Och jag vet att det finns många där ute som tänker, når blir det min tur. Den kommer vare sig det tar en månad eller tolv, så kommer den. Och jag lovar att känslan kommer att vara lika stark hur lätt eller svårt det än går, detta är något helt overkligt och samtidigt fantastiskt!  Jag tänkte många gånger på hur jag skulle berätta för min fästman, mamma, lillebror, vänner. Jag hade en idé att överaska, skriva en lapp, köpa en present med världens bästa mormor etc. Inget av detta hände, allt har skett helt spontant och de gånger de inte gjort det har jag varit mycket nervös för att berätta. Så inget blir som man har tänkt sig, men vet ni det gör inget! Man kan inte heller förutse människors reaktion, de som jag har trott skall reagera på ett visst sätt har reagerat helt annorlunda. Jag berättade för min arbetskollega igår dels för att jag ville och dels för att hon kan hjälpa mig med tunga lyft och liknande. Hon blev sp glad! Gav mig den längsta kramen och de bästa grattisarna. Det hade jag aldrig trott!

     Så kort sagt kan jag sammanfatta denna morgons tankar med att det blir aldrig som man tänkt sig men det löser sig oftast till det bästa och om inte får man göra det som krävs för att finna en annan väg.

Lycka till alla där ute med barn eller med önskan om barn! (och alla andra med önskan om något)