a little bit of this and a little bit of that

Nu ska jag ut och äta tapas med min underbara Jessica, och berätta nyheten!

Har haft en riktig lång och stressig en och en halv vecka med allt från en stor tenta till jobb och slutligen alla graviditets symtom som finns att få! Jag som trodde att jag kommit lätt undan med endast ett lite lätt illamående på kvällarna, och behov av lite extra sömn. Ha, vilket skämt. Sedan i onsdags har jag gått omkring och varit konstant sådär riktigt bakis då man mår illa, ha hjärtklappning och känner sig riktigt yr, har ni aldrig varit det,så sjösjuk då! Sedan har jag behövt sova elva timmar per natt, och helst allt från en halv timme till två och en halv på eftermiddagen. Jag dricker inte kaffe längre! Det betyder att det är något allvarligt fel! Så summan av kardemumman är att det inte alls lyser om mig, jag har finnar, mörka ringar under ögonen och lite grönaktigt ton i huden! Jag är så klart (!!!) jätte lycklig!!! Men den som sa att det var fantastiskt att vara gravid ljög! Mitt stora hopp ligger runt vecka 14-15 då det sägs att harmonin ska komma. Längtar! För jag har mer hormoner än vad som någonsin skulle behövas på en ganska blödig och temperamentsfull flicka. Så nu ska jag och mina enorma bröst, lite för dallriga mage, finniga kropp, och alldeles alldeles förtjusande lilla bebis i magen, göra det bästa av den här dagen.

♥

Eftersom jag inte är så långt gången än så finns det självklart en viss oro där. Mycket kan hända under de första tolv veckorna. Men mycket kan hända under hela graviditeten och under hela barnets liv, så jag försöker verkligen att njuta av det som är nu och se ljust på det som kommer. Jag försöker inte att oroa mig för mycket eftersom detta inte hjälper någon. Jag mår inte bättre av att oroa mig och en olycka kommer inte hända mer för att jag inte drömmer och planerar. Ibland får jag ont i magen, vilket tydligen är rätt vanligt, och ibland känns det som om min mens har kommit. Men än så länge fungerar allt som det ska och tro mig det känns i hela kroppen att det är ett litet frö som tar energi. 

Nu ska jag bli lite kontinuelig vad gäller varifrån jag tar min information om Klumpen och hans/hennes utveckling. Så från och med nu kommer informationen från www.minbebis.com.

av att läsa en massa på internet, om hur man blir med barn, vad som händer under vecka 1, 2, 100... osv. Jag tycker att det är jätte roligt att läsa och vara insatt och påläst men det finns en risk med detta. Tex står det; graviditets tecken är ditten och datten. Tro mig de månader som jag och min man försökte aktivt hade jag alla dessa symtom SAMTIDIGT, HELA TIDEN. Jag har så många månader inbillat mig att jag haft ett litet knyte där inne, även då grav. testet (det 5:e samma vecka) visar ICKE. Detta har gjort ont men jag gick snabbt vidare, mest för att spara mig själv smärtan. Nu anpassade jag inte mitt liv efter att bli gravid men det var det enda jag tänkte på ett tag. Tillslut bestämde jag mig för att nu får det vara nog. Kommer det så kommer det. Sedan började jag och min man (på olika håll) fundera på äktenskap, jag tänkte då att om han friar till mig är det just bröllopet och äktenskapet som vi ska fokusera på. Bebisverkstaden skulle då med andra ord vara stängd. Detta hanns aldrig med eftersom han friade till mig då jag var gravid (utan att vi visste). Jag hann smått bli en bridezilla för att hastigt bli en mamma. Kanske var detta ögonblick och denna månad inte den mest idealiska MEN det var den månaden det var meningen att det skulle bli. Saken hör till att vi denna månad enbart körde en endaste liten kortis (av olika anledningar) och det blev en klump. Det krävdes en endaste gång även om det inte var första gången. Jag är så tacksam för detta. Och jag vet att det finns många där ute som tänker, når blir det min tur. Den kommer vare sig det tar en månad eller tolv, så kommer den. Och jag lovar att känslan kommer att vara lika stark hur lätt eller svårt det än går, detta är något helt overkligt och samtidigt fantastiskt!  Jag tänkte många gånger på hur jag skulle berätta för min fästman, mamma, lillebror, vänner. Jag hade en idé att överaska, skriva en lapp, köpa en present med världens bästa mormor etc. Inget av detta hände, allt har skett helt spontant och de gånger de inte gjort det har jag varit mycket nervös för att berätta. Så inget blir som man har tänkt sig, men vet ni det gör inget! Man kan inte heller förutse människors reaktion, de som jag har trott skall reagera på ett visst sätt har reagerat helt annorlunda. Jag berättade för min arbetskollega igår dels för att jag ville och dels för att hon kan hjälpa mig med tunga lyft och liknande. Hon blev sp glad! Gav mig den längsta kramen och de bästa grattisarna. Det hade jag aldrig trott!

     Så kort sagt kan jag sammanfatta denna morgons tankar med att det blir aldrig som man tänkt sig men det löser sig oftast till det bästa och om inte får man göra det som krävs för att finna en annan väg.

Lycka till alla där ute med barn eller med önskan om barn! (och alla andra med önskan om något)