Jag och min kärlek N träffades för länge sedan då vi var tjugo och något. Vi jobbade tillsammans, blev vänner, hånglade, spenderade en hel vecka med bara varandra då vi sjukanmälde oss och bara.. ja ni förstår. Vi flyttade ihop, åkte på semesterer. Hösten kom så småningom vi jobbade mycket, gled ifrån varandra, bodde dåligt, ville olika saker så vi flyttade isär och gjorde senare slut. Jag tror jag krossade hans hjärta. Jag pluggade utomlands, hittade mitt mål här i livet. Vi träffades ibland då och då. Jag flyttade ihop med en man han var fin, och vi gjorde allt för att få det att fungera men det gick inte. Jag kom till insikt att han nog aldrig var den jag skulle spendera mitt liv med, även om jag hoppades och önskade. Jag var hjärtekrossad och träffade N för en fika, men det blev vin istället, det ena ledde till det andra och idag är vi ett par. Ett bra par, starkt par som tar hand om varandra. Vi bor tillsammans för andra gången och denna gång är den sista. Vi ska alltid vara VI, det vet jag. Jag är glad att vi mognade på olika håll, för det har gjort oss till de människor vi är idag och det har fört oss samman igen.
