Mitten av eftermiddagen

Nu har jag klarat av jobbiga mail. Inte så jobbiga egentligen, men har varit svåra att formulera och jag är väldigt nervös att min plan, vilket inkluderar dessa mail inte kommer att fungera. Men vi får se jag hoppas verkligen på det bästa.

Skall ta mig en kopp kaffe för att vakna till lite. Hann med ungefär tre timmar av skrivande på uppsats. Jag vet inte riktigt om jag gör det på rätt sätt. Kanske jag bara krånglar till det. Borde egentligen ta ett snack med min handledare, men jag är fruktansvärt rädd för att han ska säga att det är dåligt. Jag vet att detta inte är helt logiskt eftersom slutprodukten blir bättre om han säger vad som skall ändras. Men sådan är jag. Rädd för kritik rädd för att inte duga. Samtidigt finns det många områden i mitt liv där jag VET att jag är bra. Uppsatser är bara inte en av dem. Därav min plan med mailen och så. 

Skrev en kommentar idag på Facebook och fick ett sms snabbt efter där det stod: Är du gravid. Nej! Jag har kommit på att jag egentligen inte har någon stress med detta men att jag blir enormt stressad av omgivningen. Att många är med barn och att alla frågar, när är det din tur?! Mamma sade till mig i helgen att hon tycker jag borde gå till läkaren och kolla så att allt står rätt till. Just sådana saker gör mig stressad!  Jag vill inte kolla det just nu, jag vill ge det tid och inte konstatera några problem just nu. Jag vill att denna resa skall vara glädjefyllt och spännande.

Angående bröllop frågade jag N för någon månad sedan om han ville gifta sig med mig nästa år, ganska tidigt nästa år vilket skulle betyda lite stress men även snabbt, precis som jag vill ha det. Han sa då ja! Detta var ju jätte kul och spännande. Bör nämnas att vi var lätt berusade efter ett par dagar utan att ha pratat om det tog jag upp det, då blev han lite stressad och tyckte att det var lite snabbt. Jag blev så klart mycket besviken. Några veckor efter detta hade jag varit ute med en vän och druckit lite vin kom hem och tog upp detta med honom. Jag sa att jag kände mig ledsen och lite bitter att det blivit på det viset. Han kom då närmare mig och sa; vill du veta en hemlighet jag har länge planerat att fria till dig på din födelsedag. Om du inte var så ivrig bara! (Min födelsedag är om mindre än en månad) Så himla typiskt mig! Att stressa saker då han planerat. Men nu vet jag inte, kanske han gör det eller så inte. Det blir spännande och lite som en överraskning i alla fall. Men nu vet jag inte för han har inte pratat så mycket om min födelsedag så antingen har han något planerat eller så har han släppt den tanken. Men jag har bestämt mig nu att inte stressa detta utan han får göra det när det passar honom.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0